För Barbro Andersson är det mötet som är det viktiga. Mötet med människor – med patienter och kollegor.

Hon berättar om den enda gången som hon inte blev insläppt i ett hem. Den gamle mannen ville verkligen inte visa upp hur han bodde.

– Men vi satt på en bänk utanför hans lilla stuga, Jag fick undersöka honom och han bjöd på vinbär. Och när jag skulle gå hade han grävt upp en vinbärsbuske till mig. Men han sa att han inte vill visa hur han hade det, och det fick jag ju respektera.

Annars har hon sett många hem i Fjärås från insidan.

– Det är något helt annat att möta människor i deras hemmiljö än på vårdcentralen eller ett sjukhus.

Fyra generationer fjäråsbor
Och otaliga fjäråsbor har hon mött under åren. De barn som hon mätte och vägde de första åren kommer nu tillbaka med sina egna barn. Och ofta känner hon till både mormor och mormors mor. Snacka om kontinuitet i vården…

Som distriktssköterska i Fjärås har hon arbetat med det mesta: Hembesök, barnavård, diabetesmottagning, rökavvänjning, övervikt, läkemedelsfrågor. Hon har deltagit i utredningar och varit verksam i landstingets etikkommitté. Barbro var också med och startade barnahälsovårdsrådet i Kungsbacka.

Patienter och kollegor
– Egentligen är det väl ovanligt att vara 30 år på samma ställe, men jag har fått arbeta med så många olika saker – ingen dag är den andra lik. Och framför allt har jag älskat arbetet tack vare patienterna och mina arbetskompisar, säger Barbro Andersson.

Född och uppvuxen i Göteborg är hon ändå en ur-hallänning.

– Min släkt har djupa rötter i den halländska myllan. På min mammas sida kan den spåras tillbaka till 1500-talet. En anfader blev faktisk avrättad på Varbergs fästning – för att han hade anmärkt på de mått och vikter som användes vid beskattningen.

Och till en del kan hon tycka att de tagen går igen i henne själv.

Säger ifrån när det behövs
– Jag brukar säga att ”nu blir man ju inte avrättad för att man säger vad man tycker”.

Och Barbro är en sådan som säger ifrån när något inte funkar.

– Framför allt reagerar jag om patienterna kommer i kläm. När det inte fungerar mellan olika instanser. Då säger jag ifrån – till chefer och politiker.

Efter avslutad utbildning 1968 började Barbro arbete på sjukhus. Först på Rehnströmska, sedan på Mölndals sjukhus.

Ville ha självständigt jobb
– Jag minns när jag bestämde mig för att satsa på specialistutbildning till distriktssköterska. Jag upplevde så tydligt att en patient inte alls förstod vad doktorn sa, och när jag påpekade det för doktorn var han inte alls intresserad. Då förstod jag att jag behövde få arbeta mera självständigt.

Det blev vidareutbildning och praktik i Fjärås. Året var 1978 och nu, 30 år senare, är hon fortfarande kvar. Och ett självständigt arbete har hon haft, med mycket eget ansvar.

– Jag har trivts så fantastiskt bra. Att få vara den första kontakten för människorna är viktigt. Men på senare år tycker jag tyvärr att distriktssköterskans roll har blivit lite mer otydlig.

Barbro talar med värme om tiden då kommunen och landstinget hade ett tätt samarbete, med patienterna i centrum.

– Organisationen kunde förändras, men vi lyckades ändå hålla samarbetet kring patienten levande. I dag känns det som om det finns fler stängda dörrar som ställer till problem.

Barnbarn livets guldkant
Privat är Barbro maka, mamma och mor- och farmor. De två barnen bor med sina familjer inte långt från Onsala, där hon själv och maken lever sedan många år. På fritiden går hon på golfbanan eller tar en tur med båten. Och hjälper till med barnbarnen, förstås.

– Att få barnbarn är verkligen en guldkant på tillvaron, säger hon.

Att få Landstinget Hallands personalstipendium tycker hon känns helt överväldigande.

– Och särskilt glad blir jag för att det är några av mina unga duktiga arbetskamrater som har föreslagit mig. Det värmer verkligen.

”Alltid tid för alla”
”…att efter så lång tid ha ett brinnande intresse engagemang och intresse är en prestation som bör belönas. Vi funderar ofta på var hon hittar sin drivkraft. Barbro har alltid tid för alla, vare sig det är personal eller patienter. Hon ger alltid det ”lilla extra” till alla och är alltid lugn och vänlig oavsett arbetsbelastning”, skriver de arbetskamrater som nominerat henne.

Vad ska hon få göra för prissumman?

– Jag ska absolut bjuda mina jobbarkompisar på något trevligt, men sen vet jag inte.

Bakgrund:
Landstinget Hallands personalstipendium är på 100 000 kronor och delas ut vid landstingsfullmäktiges möte den 9 juni.

Så här lyder motiveringen till att Barbro Andersson blir 2008 års personalstipendiat:
"Med en stor glöd och ett brinnande engagemang för arbetet och med en enastående vilja att förändra, har hon spridit glädje och trygghet i sitt arbete som distriktssköterska på Fjärås vårdcentral i många år. För hennes professionella arbetssätt och förmåga att sätta patienten i centrum i alla lägen."

Mer information:
Personalstipendiat Barbro Andersson, tfn: 070-640 27 18
Mats Eriksson, landstingsstyrelsens ordförande, tfn: 070-595 60 85

Bilden:
Porträttet på Barbro Andersson finns i högupplöst version via länken uppe till höger. Den är fri för publicering i detta sammanhang. Foto: Lasse Nyman/Landstinget Halland